För drygt tre år sedan delade jag en andrahandslägenhet med en vän i Gullmarsplan. Jag minns väl reklamen i brevlådan från Carema som skulle öppna en vårdcentral på torget i Gullmarsplan. Carema erbjöd en presentcheck för en gratis hälsoundersökning om vi skrev in oss på mottagningen. Dessutom lovades de 200 första kunderna som besökte mottagningen en present. Jag var själv inte en av dem som under invigningen stod i kö med feber och snuva för att få en present. Men det är mycket möjligt att reklamkampanjen blev lyckad. Vårdcentraler i offentlig regi står sig inte på samma sätt i konkurrensen om patienterna (tack och lov?). Flera nappade säkert på erbjudandet och skrev in sig.
I den sjuka vården, del 1 påstod jag att offentligt finansierad kapitalism är byråkratisk. Upphandlingsförfaranden och tillsyn av vinstdrivande företag är kostsamt. Knappast effektivt. Hälso- och sjukvårdsmarknaden är dessutom inte vilken konkurrensmarknad som helst. Den är extra sårbar för kortsiktiga vinstintressen.
Vård och omsorg är en tjänsteintensiv bransch med relativt konstant skalavkastning. De privata vårdföretagen har en god soliditet och år 2009 var avkastningen på totalt kapital ca 16 procent, jämfört med 8 procent för företag i hela landet, enligt SCB.
Avsättning för kundförluster blir knappast nödvändig eftersom vård och omsorg är en oelastisk vara. Kundtillförseln är konstant och verksamheten finansieras dessutom med offentliga medel. Risken vid investeringar i branschen blir därför extremt låg. Till följd blir sektorn mottaglig för kortsiktiga investeringar av riskkapitalbolag, som också dominerar marknaden.
I medierna har det uppmärksammats hur riskkapitalbolag som äger privata vårdföretag effektivt skatteplanerat genom internlån och uppblåsta räntor. Skatteverket har fått i uppgift att kartlägga fusket. Förhoppningsvis får skattebetalarna och vården tillbaka en liten del av fusket.
I medierna anklagas det skandalomsusade Carema för att vara moralens och etikens förfall. Men den borgerliga moralen är en myt. Carema arbetar knappast för att framstå som ett ansvarstagande företag. Men Carema är heller inget undantag. Problemet är strukturellt. Problemet är privata vinstintressen i en offentligt finansierad marknad.
I nästa del av denna artikelserie kommer jag att gå igenom hur kortsiktiga vinstintressen ger effekter av sämre kvalitet i hälso- och sjukvården.
Pingback: Alberto Toscano – Universitetet som politiskt rum | Forever United
Pingback: Den sjuka vården, del 3: Sämre kvalitet | jaonas